Moral och återvinning

Enligt Naturvårdsverket ligger Sverige tillsammans med Belgien i den absoluta världstoppen när det gäller återvinningsgrad. De svenska hushållen är duktiga på att källsortera och lämna olika material till återvinning. Trots det framförs ibland att återvinningen minskar och att vi börjat tappa gentemot andra europeiska länderna.

Den omfattande undersökning som Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FT) genomfört under 2021 pekar mycket på att en av orsakerna till nedgången är de moraliska dilemman som återvinnare ställs inför när de besöker återvinningsstationerna. Enligt Carl Kentsson, vd på FT, bekräftar djupintervjuer med medborgare den bild som den större studien indikerar.

”Det svåra har varit att hitta Återvinnare som varit aktiva men som tappat återvinningssugen eller vanliga medborgare som övervägt att bli Återvinnare men som inte vågat ta steget bortom den vanliga organisk- och restsorteringen. Det är ju en känslig fråga för många.” menar Kentsson. ”Vi ägnade mycket tid åt definitioner. Är man Återvinnare för att man slängt en tom pava rödtjut i glaskupolen eller för att man har en växande papphög i garaget?”

I dagsläget gäller FTs definition av en Återvinnare som följer: ”En Återvinnare ska under en period över minst 3 månader gjort i snitt 2 fullbordade besök i månaden till en återvinningsstation. Ett besök räknas som fullbordat när man lämnar minst 4 detaljer med valfri fördelning i papp, plast, metall etc eller totalt 400g återvinningsbart material.”

Studien har visat att den största risken för avhopp uppstår i samband med storhelger, framför allt kring jul och nyår då alla försändelser, inslagspapper och alladinaskar snabbt fyller behållarna till brädden. Det har dock visat sig att det inte bara är risken att få åka hem fullhänt som gör att potentiella återvinnare tvekar utan snarare att de moraliska ställningstaganden man kan ställas medför stress. Ett vanligt exempel kopplat till jul är om inslagspapper i tidningsbehållaren ett övertramp eller en acceptabel kompromiss när pappbehållaren är full.

Andra gränsfall som enligt studien leder till höjda kortisolnivåer hos återvinnare är;
– Får man fylla upp en egen pappbehållare med kartonger från det nya köket?
– Om man återvinner öl och läskburkar med returpant, ska man då lämna dem på sidan av metallbehållaren för att underlätta för pantsamlare?
– Om man ser någon lämna en diskmaskin, snowracer eller annan produkt som rimligen borde fraktas till ÅVC av konsumenten, borde man då göra ett envarsgripande och hur skyddas man då av lag och försäkring?

”Den enskilt största källan till stress vid återvinning visar sig ändå vara risken för att stöta på grannar eller kollegor vid stationen. Ingen vill bli ha sin sortering detaljgranskad och absolut inte ifrågasatt. Det upplevs som ett moraliskt minfält som utan tvekan kan ta fel riktning vid konfrontation. Återvinningsskam är inte att leka med!” fortsätter Kentsson.

”Därför har vi nu för 2022 budgeterat för ett mindre test med vad vi kallar för Återvinningscoacher som kommer att cirkulera stationerna under högintensiva perioder.” Enligt Kentsson har coacherna en solid utbildning inom återvinning och miljöteknik men genomgår också ett basprogram som innefattar terapi, självförsvar och deeskaleringsmetoder. ”Om testet slår väl ut så har vi för avsikt att rulla ut ett program med cirkulerande coacher, initialt i storstadsregionerna men längre fram även i glesbygd där vi ser färre men helt andra utmaningar som att frysboxkartonger inte passar i behållarna och att ofärgade 75-cl flaskor tenderar att försvinna ur återvinningen. Det finns mycket kvar att göra.”