Jag hade långtråkigt i lördags kväll och bestämde mig för att ge ytterligare en chans till filmen Jack Reacher från 2012. Tyvärr blev resultatet oförändrat – jag är fortsatt lika besviken.
Om man som jag läst alla böcker i serien (författaren Lee Child är en favorit) så borde man kanske avstå från att se filmen bara baserat på vem som spelar huvudrollen – Tom Cruise. Han har inga som helst likheter med bokens huvudkaraktär. Kortväxt, mörkhårig, senig och alltför bildskön. Varför valde man honom? Dolph Lundgren i sina glansdagar, det hade varit något!
Sedan är det något med atmosfären. I böckerna finns en melankolisk, nästan mörk ton och miljöerna är ofta trista och oglamourösa. Men detta uppfattar förstås inte Hollywood. Nej, ljust och fräscht skall det tydligen vara.
För att slå sista spiken i kistan så gör man också våld på handlingen och blandar från två olika böcker i en och samma film. Kan man sin Jack Reacher så blir det lätt förvirrande och känns orent.
Det här räcker inte! Det kom visserligen en uppföljare 2016 (Never Go Back) men det hade lika gärna kunnat vara den jag recenserar. Samma skräp. Fler lär det nog inte bli, trots att det finns tjugofem utmärkta böcker att utgå från.
Två av fem. Max.
Bli först att kommentera