Coronapandemin har resulterat i flera oväntade förflyttningar på mediala topplistor – filmer, böcker, musik, konst som på något sätt kan associeras till eller upplevs beskriva världsläget har klättrat från undanskuffade positioner till förstaplatser över en natt. Det senaste exemplet är lika tydligt som det är olyckligt.
Året var 1985 och västvärlden led av urskillningslöst dålig smak. Vi klädde oss illa, vi hade horribla frisyrer, våra skönhetsideal var förvridna, vår konsumtion av konst och litteratur var smaklös och effektsökande, vi lyssnade på vämjelig musik. Det var mitt i denna perfekta storm av dålig smak som det österrikiska bandet Opus valde att släppa sin monsterhit ”Live Is Life”. Den svävade högt på många topplistor under ett antal veckor men sjönk sedan undan i välsignad glömska.
Nu är den tillbaka. Bevare oss väl och låt oss hoppas att återbesöket blir barmhärtigt kort.
Mediaexperter menar att bränslet som gett ”Live Is Life” raketfart upp genom listorna består av tre huvudingredienser. För det första, titeln. Det finns en banal livsbejakande innebörd i titeln som dessutom anspelar på det njutbara i live-konserter eller andra framträdanden som utspelar sig i fysisk realtid, något som spås öka dramatiskt i popularitet efter pandemin.
För det andra, enkelheten. Såväl text som melodi är tillräckligt enkla, platta och trallvänliga för att passa ett post-pandemiskt mänskligt psyke som bara vill släppa rädslor och bekymmer och helt enkelt må bra.
För det tredje, historisk nostalgi. Det verkar finnas en global kollektiv hunger efter att hitta tillbaka till den osofistikerade och naiva tid där en österrikisk sångare i illa sittande pastellfärgad kostym, hockeyfrilla och porrfilmsmustasch kan stå och stampa halvrytmiskt inför en entusiastisk publik och till synes utstråla oövervinnlighet och framtidstro.
Man måste dock hålla isär orsak och verkan. Hur tydliga och förklarbara orsakerna än är så är verkan (”Live is Life klättrar på listorna igen) i det här fallet oönskad och eventuellt väldigt skadlig. På samma sätt som sociala mediejättar sent omsider börjat ta ett större ansvar för medieklimatet så borde musikbranschen ta krafttag för att förhindra fenomen som återkomsten av ”Live Is Life”. Om Twitter och Faceboook kan blockera skadliga budskap från uppviglande personer så borde Spotify och Apple Music kunna göra något liknande.
Det finns garanterat många som skulle vilja bidra i utvecklingen av en effektiv algoritm som aldrig skulle ha släppt upp ”Live Is Life” ur bottenslammet.
Bli först att kommentera