Katarina Bengtsson var på väg mot en lysande framtid. Över en natt förändrades allt och hon slungades med brutal kraft in i en mardröm där allt togs ifrån henne. I samband med lanseringen av sin självbiografi talar hon ut i en exklusiv intervju.
Historien om Katarina tar sin början i Varberg 2010. Hon var populär, duktig i skolan och ägande sig framgångsrikt åt idrott. Hon spåddes en ljus framtid av alla hon kände. De första åren efter gymnasiet blev också som en saga. Hennes lag vann regionsmästerskapen i volleyboll, hon flyttade till Göteborg där hon fått jobb som assistent på en bank, hon träffade och flyttade ihop med sina drömmars man och ingenting framstod som omöjligt. Hon hade stora planer på karriär som privatekonomisk rådgivare, flytt till Stockholm och familjebildning.
Men mitt i all framgång mådde Katarina dåligt. Framgångens kändes falsk och hon vågade innerst inne inte tro på sig själv och att hon verkligen förtjänade den framgång hon rönte.
Plötsligt en dag besannades också hennes värsta farhågor. Hon förbisågs vid en befordran på banken, hennes sambo meddelade att han inte var mogen att bilda familj ännu och hon fick en allvarlig stukning i vänster vrist vilket förhindrade träning och matcher i över en månad.
”Det kändes som att tillvaron rämnade omkring mig. Min värsta mardröm var plötsligt min verklighet. Den bubbla av framgång och framtidstro jag levt i sprack och det liv jag såg framför mig var händelsefattigt och grått. Jag gick in i en djup depression” säger Katarina känslosamt.
Vänner och kollegor till Katarina, som Vanlisar talat med, beskriver det som att hon under ett par månader nästan blev osynlig. Under våren 2021 vägrade hon kategoriskt att delta i någon form av umgänge, hon slutade posta på sociala medier, hon uteblev från träningar med laget och hon höll en väldigt låg profil på jobbet.
”Jag tror inte att någon kan förstå hur det känns om man inte upplevt det själv. Jag vet att människor i min omgivning undrade och pratade bakom min rygg. Mina bästa vänner försökte i början hjälpa mig, men de förstod aldrig att jag inte kände att jag kunde eller ens förtjänade att bli hjälpt och efter ett par veckor gav de flesta upp och slutade kontakta mig” berättar Katarina med en suck.
Lösningen för Katarina blev att själv försöka bygga upp sitt liv igen – inifrån och ut.
”Jag minns exakt när det vände för mig. En tisdag morgon i maj 2021 vaknade jag med en stark känsla av att jag hade fått nog. Jag bestämde mig där och då för att kämpa och vinna tillbaka mitt liv” säger Katarina med glöd i blicken.
Hon började genomföra små men hanterbara förändringar i tillvaron. Ett ökat engagemang på jobbet, ta upp volleybollen igen efter två månaders uppehåll, försiktig aktivitet på sociala medier, samtal med sambon om förlovning och familjebildning och ibland till och med dyka upp på någon middag med tjejkompisarna. Det gav effekt.
”Jag fick uppleva så mycket prat bakom min rygg och jag vet att vissa fortsatt kommer att förlöjliga mig och min upplevelse, men det berör mig inte på samma sätt längre. Jag uppmanar alla mina kritiker att försöka gå en mil i mina skor… då tänker man nog efter både en och två gånger innan man häver ur sig något elakt” fortsätter hon med bestämd ton.
Nu är Katarina aktuell med en självbiografi där hon gör upp med händelserna från våren 2021. Hon hoppas att boken, som varit ett självterapeutiskt projekt, även skall inspirera andra som stöter på motgångar i livet.
Bli först att kommentera