I en färsk rikstäckande undersökning framgår tydligt att landets läkare anser poeter vara de mest svårbedömda patienterna. Orsaken lär vara att de ofta, framför allt när känslor är inblandade, hänfaller till ett abstrakt och associativt språk vilket försvårar läkarens sakliga bedömning av hur det egentligen står till.
”Jag har några stammisar på mottagningen som är just poeter och jag gruvar mig alltid inför deras besök eftersom jag vet att det kommer att ta tid att ringa in varför de söker vård” berättar allmänläkaren Martina Wiik för Vanlisar. ”Att en av dem dessutom är hypokondriker och dyker upp var och varannan dag gör inte saken bättre” suckar hon tungt.
På grund av patientsekretess har inga journaler kunnat delas med Vanlisar. Däremot har flera läkare bidragit med muntlig citering av symptom beskrivna av anonyma patienter. I ljuset av dessa exempel framgår tydligt att läkarnas situation i sanning kan vara utmanande.
”Fångad i en momentan, våldsam köldknäpp, inkapslad, frusen i tiden,
konstant och oföränderlig,
är den åldrade sommarfjäril som isen fångade”
Så uttryckte sig en patient (poet) vars bekymmer visade sig vara en smärtsam tennisarmbåge.
”Pulserande flämtande glöd som både omsluter och är i centrum
Jag rör mig dit tanken inte når
Men där är du också”
I detta fall handlade det om njursten.
”Försåtlig och lömsk,
Färglös smärta
Inombords”
Så kände tydligen en patient med allvarlig smärta som visade sig vara migrän.
Bli först att kommentera