Lars Bengtsson sticker inte ut i mängden. När vi möter honom på Stortorget i Karlskrona finns det inget som antyder att han numer är en av Sveriges mest anlitade modeller. Man skulle nästan kunna säga att han ser lite tråkig ut – vi undrar försiktigt hur han själv ser på saken.
– Det är ju det som är hela grejen, utbrister Lars. Min vanlighet är ju det jag livnär mig på.
God kosthållning och friskvård, tillgänglighet på estetisk tandvård och kosmetiska korrigeringar samt en via sociala medier nåbar global pool av de mest bildsköna människorna i världen har gjort det enkelt för reklammakare och fotografer att hitta objekt till sina uppdrag. I tillägg finns oändliga möjligheter till digitala förbättringar av bilder.
Flera internationella studier (bla “Retinal and aestethic fatigue, Parvis and Lumberpound, 2019) visar att många målgrupper har börjat tröttna på de estetiskt perfekta modellerna, sk aesthetic fatigue eller estetisk utmattning. Utmattningen leder till att man inte längre reagerar på eller kommer ihåg bilder och filmer och har blivit vanligare i alla medier, digitala som tryckta. Det har gjort att branschen har börjat leta efter nya sätt att skapa känslor.
– Det började med att jag fick stå lite i bakgrunden för att sas ge en fond åt “snygget” som vi i branschen kallar de traditionella modellerna. Ofta i nedtonade färger. Vid ett tillfälle satte kostymören dit en liten flottfläck på skjortan med gurkmajjo för att det skulle vara en tydligare kontrast, minns Lars. Det vara ju bara att spela med, man behöver ju jobba.
Men den inställningen håller på att förändras enligt bla Douglas Bromén, fotograf med erfarenhet från flera svenska och internationella modemagasin. – Folk har tröttnat på det perfekta, man känner ju inte igen sig och många mår ju dessutom dåligt av att hela tiden jämföra sig med omöjligt perfekta modeller. I nästan hälften av mina jobb numera är det normare som står i centrum. Snygget får ganska ofta utgöra fond, lite som en snygg solnedgång eller en bergskedja i bakgrunden. Dessutom får ju normarna klockan, bilen eller vad det nu är se ännu mer exklusiva ut i jämförelse.
– Jag har haft en jäkla tur och har redan fått jobba med flera stora världsmärken som lanserats i Sverige och övriga Norden, säger Lars Bengtsson. Kalendern är uppbokad hela året ut så jag har faktiskt sagt upp mig som lärare och satsar allt på karriären. Som normis har man dessutom ju ofta ett utseende som varar längre så att säga.
Med tanke på hur illa det gått för många kända modeller när partajandet och framgången lett till problem med verklighetsförankringen frågar vi om han är orolig för egen del. – Det är väl enda nackdelen med att vara normis. Ingen kommer ju ihåg mitt ansikte, det känner ju inte ens igen mig på Foxen, som är den lokala krogen som Lars slinker in på efter vårt samtal.
Bli först att kommentera